Den skägglav som växer på trädens grenar och stammar i gammelskogarna utgör viktig föda för renarna under vintern. Skägglavens betydelse är störst under vårvintern då skaren är allt för hård och tjock för att renarna ska kunna gräva fram den lav som växer på marken under snön

Renarna äter av den skägglav som växer på trädens grenar, men största delen av sin föda får renarna då de äter sådan skägglav som fallit ned på marken med vintervindarna. Skaren kan vara svart av skägglav under vårvintern.

Avverkningen av de gammelskogar som hyser skägglav, tvingar renskötarna att övergå till en systematisk utfodring av renarna. En påtvingad renutfodring orsakar förhöjda kostnader och överlopps arbete samtidigt som utfodringen omvandlar renskötseln till boskapshushållning. Det är en omvandling som långt ifrån alla renskötare understöder. En stor del av de renskötare som är bosatta i det samiska hembygdsområdet motsätter sig denna utveckling. Renskötseln utgör grunden för den samiska kulturen.

Lapplands renbeteslag lät åren 1999-2000 utföra en undersökning om förekomsten av skägglav i renbeteslagets område. Utredningen avslöjade att de rikligaste förekomsterna av skägglav och goda betesmarker fanns i områdets västra delar i Peurakaira.

"Utredningen visar att förekomsten av skägglav är dålig i sådana områden där skog har avverkats. Skogsavverkningarna förstör skägglavens växtunderlag, vilket leder till att betesmarkerna och skägglaven försvinner. Detta orsakar betydande skada för renskötseln."

Tutkimus Lapin paliskunnan alueen luppolaitumista (pdf n. 1,9Mb)